Under helgen som gick fick vi nöjet att äta söndagslunch med franska vänner. Vi bjöd på klassisk svensk mat i form av dillkött och våra vänner hade lovat att komplettera med ost. Dillköttet blev uppskattat men intressantare för ostbloggen är givetvis vad som fanns dolt under pappret som täckte den medhavda ostbrickan.
Så var det slutligen dags att se vad Nicolas inhandlat lite tidigare på söndagsmarknaden i Versailles. Innan dess var vi dock givetvis tvungna att välja ett passande vin. Då vi hade druckit en Gewurztraminer till huvudrätten blev önskemålet ett rött vin från Alsace vilket vi tyvärr inte kunde uppbringa, efter lite botaniserande bland tillgängliga viner så föll valet på en Corbières.
Nu kunde vi äntligen sitta ner och få oss en härlig beskrivning av ostarna framförd. Vid Place du Marché i Versailles finns en fast marknad som vissa dagar kompletteras med handlare ute på torget och det var från en av dessa som ostarna valts ut med stor omsorg. Fem av ostarna var inte helt okända men den sjätte var en ny bekantskap. Det visade sig också vara den som skulle stå för den utlovade ”starka upplevelsen”.
Boulette d’Avesnes är en ost från norra Frankrike som görs av komjölk. Den orangefärgade konformade osten som väger ca 200 gram kan definitivt hänföras till kategorin ostar med stark smak. Den orange färgen år den av paprikapulver medan innanmätet är smaksatt med kryddor som dragon, kryddnejlika och persilja. Till skillnad från andra starka ostar från norr så sprider den inte sin doft ut i hela huset så ingen behöver känna sig besvärad.
Övriga ostar vi fick nöjet att avsmaka var en Camembert au lait cru som var mycket god men kunde väntat ytterligare några dagar enligt Nicolas. St Nectaire som det är helt ok att äta skalet på, så länge det inte ser allt för hemskt ut fick veta. En fårost och en getost, Roquefort respektive St Marcellin, båda två tidigare favoriter hos undertecknad. Så till schweizaren som var en fantastiskt god vällagrad Gruyère. Tanken var att det skulle varit en Comté men handlaren på marknaden i söndags tyckte inte att den höll måttet riktigt varför det blev den schweiziska kusinen som hamnade på brickan.
Fem fransmän och en schweizare. Med början uppe till vänster så kan man skåda följande ostar; St Nectaire, Camembert, Roquefort, Gruyère, Boulette d’Avesnes och en St Marcellin.
Det är alltid roligt att höra fransmän tala om mat, ost och vin men förutom detta så fick vi lära oss lite om vett och etikett vid franska matbord. Ostbrickan är inget undantag och nu vet vi bland annat hur många olika ostar man skall servera, hur mycket ost man får ta, om man får ta flera gånger mm. Denna ostetikett-information är värd ett eget inlägg så håll ut så publiceras det framöver. Eftersom vi befinner oss i Frankrike så finns det säkert lika många teorier om detta som det finns ostar så det finns säkert manöverutrymme om man skulle känna för att ta lite extra av sin favoritost.
För den som har vägarna förbi Slottet i Versailles på sin resa till Paris så är det inte mer än några hundra meter till saluhallarna vid Place du Marché. Ett besök kan verkligen rekommenderas för den har lite tid över.
Avslutningsvis ett stort tack till Nicolas med familj som gav oss en ostkulinarisk upplevelse vi sent skall glömma. Merci beaucoup et à bientôt.
Le Rove des Garrigues är en färsk getost som fått sitt namn av Rove som är en getras och Garrigue som är en beteckning på en buskig vegetation som finns i medelhavsområdet där ingående växtarter bland annat är timjan, rosmarin, lavendel. Denna 72 grams lilla pastöriserade getost smakar också väldigt mycket timjan och har även inslag av lavendel. Tyvärr ingen ost som faller mig i smaken då jag får lite av tvålkänsla i munnen på grund av de ganska påträngande smakerna. Bästa säsong skall vara sommar, höst och vår så jag kanske ger den ytterligare en chans framåt vårkanten.
Cabrion är en getost från regionen Bourgogne. Vi har haft nöjet att njuta av en variant som heter Le Cabrion de la Guyotte under snart en veckas tid. Den påminner väldigt mycket om Charolais som också produceras i Bourgogne. Likheterna sitter framförallt i smak, konsistens och form, Cabrion är dock lite mindre till storleken. När man skurit en bit av den ganska torra och hårda osten så är det lätt att få associationer till ytan på ett Staedtler Mars Plastic suddgummi, dock bara till utseendet. Lite mögel på utsidan är är bara bra för det antyder ju att osten har några veckor på nacken och har utvecklat en god smak. Getost och vitt vin är en säker kombination och eftersom vi är en bit från Loire så skippar jag Sancerre denna gång och föreslår en Pouilly-Fuissé.
