Banon är regionen Provence-Alpes-Côte d’Azurs bidrag till de franska AOP och AOC-ostarna. AOC sedan 2003 gör den till en av de yngre AOC-ostarna men den har anor ända sedan medeltiden då den finns omnämnd i gamla skrifter. Tillverkningen sker i området kring den lilla byn Banon som ligger i departementet Alpes-de-Haute-Provence.
Den presenteras inlindad i torkade blad från kastanjträdet som hålls på plats med hjälp av snöre gjort av palmblad. När man öppnar upp de brunt höstfärgade bladen hittar man en cirkulär ost på 100 gram som lagrats i minimum 15 dagar, därav minst de sista 10 dagarna inlindad i kastanjebladen. Det förkommer även att den badas med eau-de-vie innan den lindas in i bladen. Till konsistensen så skiljer sig osten från de ”vanliga” getostrana genom att den är väldigt krämig och nästan rinnig en lätt ammoniaksmak kan både doftas och kännas vid avsmakning av osten som är ganska stark. Osten är inte någon av mina favoriter och den påminner om annan ost som jag också har lite svårt för nämligen Pérail de Brebis. En fårost som tillverkas i Midi-Pyrénées och har en liknande konsistens.
Givetvis finns det även legender kring osten Banon. Den romerske kejsaren Antonius Pius (86-161) dog i en magsjukdom efter att ha ätit för mycket ost och osten han åt för mycket av skall ha varit just Banon.
