Archive for Ofranska ostar

Svensk ost i Paris

Nu till helgen så får de boende i Paris med omnejd sin chans att införskaffa svensk julmat då Svenska Kyrkan i Paris anordnar sin julbasar. Detta är också ett gyllene tillfälle för den som vill införskaffa svenska ostar. På gården så finns en ostbod med ett rejält utbud som har strykande åtgång varje år. Start nu på fredag den 27 november 11.00.

Detta är i princip min enda chans att inhandla svensk ost, förutom det som Svenska Affären i Paris saluför. Det stora möbelvaruhusets matavdelning är numera inget att göra en omväg för. Ostutbudet består av inplastad färdigskivad hushållsost från Arla. Allt mer av varorna där säljs numera under eget varumärke och frågan är vem som är intresserad av att köpa IKEAs snaps, IKEAs djupfysta potatismos, IKEAs bryggkaffe mm? Inte jag i alla fall som tidigare hade vägarna förbi där åtminstone varannan vecka, numera en gång i halvåret.

Annonser

Leave a comment »

Mont d’Or eller Vacherin Mont d’Or det är frågan

Kärt barn har många namn och det gäller definitivt den goda osten Mont d’Or som har anor från 1800-talet.

Le Mont d’Or är namnet på en bergstopp i Jurabergen men även namnet på en fransk ost med AOC- och AOP-status. Denna franska ost kan även säljas under namnet Vacherin du Haut-Doubs medan man på andra sidan sluttningen av Mont d’Or tillverkar en i princip identisk ost vid namn Vacherin Mont d’Or med schweizisk AOC-status.

Osten har anor sedan 1800-talet och lär ha tillkommit sedan tillgången på getmjölk blivit för dålig i området. En getost kallad Chevrotin blev då ersatt av komjöksosten Vacherin. Namnen är logiska då get heter chevre och ko heter vache på franska. Tillverkningen skedde i godan ro på båda sidor gränsen men på 1970-talet lyckades schweizarna skaffa sig ensamrätten till namnet Vacherin Mont d’Or. Av någon anledningen så valde då fransmännen att ha två namn på sin ost, Mont d’Or respektive Vacherin du Haut-Doubs.

Alla tre säljs i träaskar tillverkade av gran och lagringstiden är ungefär densamma, ca tre veckor. De franska ostarna är till skillnad från sin schweiziska kusin tillverkade av opastöriserad mjölk. 1987 Schweizarna började pastörisera sin ost efter att det upptäckts att ett parti av osten spred salmonella. Efter denna åtgärd så öppnades även möjligheten för dem att exportera osten till USA dit det annars är omöjligt med tanke den korta lagringstiden. Volymmässigt så är Frankrike överlägset med en årsproduktion på ca 4 000 ton mot Schweiz 600 ton.

Sedan råkar det finnas en schweizisk ost vid namn Vacherin Fribourgeois, men den har inga större likheter med Mont d’Or-ostarna. Den är dock ett vanligt val när det vankas ostfondue.

Comments (3) »

Schweizerost

De flesta känner nog igen uttrycket ”ihåligt som en Schweizerost”. Uttrycket används ju oftast i negativ mening  för att uttrycka att något inte är riktigt bra. Vilken ihålig ost är det då som avses? Den schweiziska ost som avses är Emmentaler vilken är lätt att känna igen på de  stora runda hålen. Emmentaler tillverkas av komjölk och hålen uppstår under lagringen då koldioxid bildas i osten. På grund av att skalet hårdnar under lagringen kan gasen inte ta sig ut och det bildas håligheter i osten.

Schweizisk Emmentaler har AOC sedan 2006 men namnet är inte skyddat och Emmentalerost tillverkas i många länder, bland annat i Finland och Frankrike. Frankrike är världens största producent och Emmentaler är troligtvis den mest producerade och konsumerade osten i hela Frankrike. Konsumtionen sker dock till största delen i form av riven Emmentaler som används i matlagning. För egen del så föredrar jag hellre riven Comté när det gäller gratänger och liknande.

Emmental är namnet på en dalgång i kantonen Bern i mellersta Schweiz. Emme heter floden som flyter fram i dalgången och Tal betyder dalgång på tyska.

Comments (2) »

World Cheese Awards 2009

I helgen utsågs den kanadensiska osten Le Cendrillion till världens bästa ost 2009. Bland de ca 2500 ostar som deltog i tävlingen ansågs denna asktäckta getost som den mest lyckade. Tävlingen som heter World Cheese Awards gick i år av stapeln på Kanarieöarna och arrangör är organisationen The Guild of Fine Food som är en brittisk handelsorganisation.

Det franska inslaget var vad jag kan förstå av det mer försumbara slaget och i klassen för bästa franska ost segrade  Coeur de Camembert  Calvados, tillverkad av brittiska Cheese Cellars!!! Även om detta kanske får betraktas som ett minst sagt inofficiellt världsmästerskap så kan man ju ändå låta sig underhållas av det 20 minuter långa videoinslaget som finns att se på arrangörens hemsida. Nämnas kan kanske också att 2008 utsågs en ost från Teneriffa till världens bästa ost. Tyvärr lär det väl bli ganska svårt att få smaka på någon av dessa ostar men skall någon till Kanada så kan det ju vara värt att göra ett försök.

Comments (2) »

12 000 euro för en halv Idiazábal.

I förra veckan så klämde man i fransk radio ur sig en nyhet om ost som faktiskt inte gällde Frankrike. Det var i Spanien som det slagits nytt rekord i vad man betalat för en ost på årliga auktionen i Ordizia i Baskien.

Sedan 36 år så inträffar detta evenemang den andra onsdagen i september och detta års vinnare i klassen för Idiazábal blev en rökt variant från tillverkaren Mausintxa, 12000 euro för en osthalva som väl väger ett drygt halvkilo. Idiazábal är en pressad ost som görs av opastöriserad fårmjölk. Den skall ha en rökig smak även om man köper den orökta varianten. Chansen att hitta just en ostbit från just denna tillverkare är antagligen liten men man kan ju hålla ögonen öppna. Begriper inte riktigt hur man uttalar de baskiska namnen med alla sina x men om man lyckas med osten så skall det på Systembolaget finnas ett vitt vin från Txakoli som skall passa bra ihop med osten. Maskuribai 2008 eller om man tröttnat på tungvrickning, nr 95254.

Mer läsning finns på den baskiska nyhetssajten eitb.com och det var även här jag hittade nyheten om att vinet Txakoli ”erövrar” Sverige.


Comments (3) »

Kryddad Gouda till kräftorna

gouda cumin

En bild från augusti när det vankades kräftor i trädgården. Ingen Västerbottenost fanns att tillgå men väl en Gouda kryddad med spiskummin. Svensk tradition i genomförd i Frankrike med ost  från Holland och kräftor från Kina. Snapsen var svensktillverkad med fransk ägare så det hela blev väldigt mångkulturellt. Osten med en fin smak av spiskummin passade perfekt till kräftorna.

Kom just på att man kanske skall prova med riven denna (goda) ost nästa gång det vankas tacos. Spiskummin är ju kryddan som ger ”Tacos-smak”. Detta måste ju bara vara så mycket bättre än de skumma påsar med riven ”TexMex-ost som finns i kyldiskarna hos din handlare.

Comments (5) »

Queso

Ostbloggen är tillbaka efter en tur i Christofer Columbus kölvatten över ett av världshaven. Med dagens geografikunskaper så blev resan dock  ingen större överraskning vad gällde var vi skulle landstiga. De efterforskningar som jag gjorde inför resan sa också att det skulle bli en veckas avhållsamhet från mejeriprodukter till förmån för exotiska frukter, eller vad sägs om följande exempel, som hämtats från U.S. Department of Agriculture Foreign Agricultural Service:

”Want a quick snack in the Dominican Republic? Go to your neighborhood colmado, or convenience store, where cheese is choice.
For 5 pesos, or 30 cents in U.S. money, the proprietor will slice off and cube chunks of cheese. This tasty, nutritious snack is a Dominican favorite and part of a growing consumer trend to choose cheese.”

The Cheese Dominicans Choose:
What cheeses find favor in this market? Yellow cheddar is popular. So, too, is queso blanco, a domestic white cheese that is usually purchased in 3- to 4-pound blocks.

The demand for U.S. cheese should continue, since people associate U.S. brands, such as Kraft and Healthy Choice, with quality.

Efter en vecka på Dominikanska republikens stränder så kan jag bekräfta att det är frukt och den i barerna serverade vitamin R som gäller. En kväll vankades det dock spansk buffé på hotellet och där fanns givetvis en ostavdelning, dock utan spanska ostar skall tilläggas. Några komjölksostar varav jag tyvärr endast kan medge att briekopian i smak motsvarade vad den gav sig ut för, övriga avstår jag från att kommentera.

dr-ostbuffe

En fantastiskt vecka i övrigt blev det men tyvärr lyckades jag aldrig ta mig till min neighborhood colmado för att se på när innehavaren skar upp lite queso blanco. Tiden tillbringades mestadels under parasoll och jag passade på att läsa den fantastiska skildringen av miljön kring de gamla hallarna i Paris som Émile Zola skrev 1873, mer om denna skildring i kommande inslag. Tyvärr drabbades undertecknad av en tung manlig förkylning i samband med hemresan varför inläggen på ostbloggen lyst med sin  frånvaro lite längre än avsett.

Comments (1) »