Posts tagged Paris

Svensk ost i Paris

Nu till helgen så får de boende i Paris med omnejd sin chans att införskaffa svensk julmat då Svenska Kyrkan i Paris anordnar sin julbasar. Detta är också ett gyllene tillfälle för den som vill införskaffa svenska ostar. På gården så finns en ostbod med ett rejält utbud som har strykande åtgång varje år. Start nu på fredag den 27 november 11.00.

Detta är i princip min enda chans att inhandla svensk ost, förutom det som Svenska Affären i Paris saluför. Det stora möbelvaruhusets matavdelning är numera inget att göra en omväg för. Ostutbudet består av inplastad färdigskivad hushållsost från Arla. Allt mer av varorna där säljs numera under eget varumärke och frågan är vem som är intresserad av att köpa IKEAs snaps, IKEAs djupfysta potatismos, IKEAs bryggkaffe mm? Inte jag i alla fall som tidigare hade vägarna förbi där åtminstone varannan vecka, numera en gång i halvåret.

Annonser

Leave a comment »

Den försvunna texten i Émile Zolas Hallarna.

Under påskveckan passade jag på att läsa Émile Zolas roman Hallarna som ger en fantastisk beskrivning av livet i och omkring hallarna i Paris under mitten på 1800-talet. Jag visste sedan tidigare att den skulle innehålla ett  stycke där en smör- och ostbutik beskrivs ingående men efter att ha läst igenom boken så kunde jag inte påminna mig att den passerat mina ögon.

Detta var så frusterande att jag kände mig tvungen att ta en titt i originalet och se om det var någon skillnad. Mycket riktigt där kan man konstatera att  i den svenska översättningen så är ungefär en halv sida text helt bortstruken. Jag tog en titt på en engelsk översättning och där fanns texten ordagrant översatt. Så här står det i den svenska versionen:

”Stanken av osten stod tjock omkring dem. Fröken Saget satt med näsan rakt över en vosegeserost……”

Mellan dessa två meningar finns det i originalversionen följande målande beskrivning, jag skriver här den engelska översättningen och den kursiverade texten är den som fattas i den svenska versionen:

”All around the the cheeses were stinking. On the two shelves at the far end of the stall were huge masses of butter: Brittany butters overflowing from baskets; Normandy butters, wrapped in canvas, and resembling models of stomachs over which some sculptor had thrown damp cloths to keep them from drying; while other great blocks had been cut into, fashioned into perpendicular rocky masses full of crevasses and valleys, and resembling fallen mountain crests gilded by the pale sun of an autumn evening.

Beneath the stall show-table, formed of a slab of red marble veined with grey, baskets of eggs gleamed with a chalky whiteness; while on layers of straw in boxes were Bondons, placed end to end, and Gournays, arranged like medals, forming darker patches tinted with green. But it was upon the table that the cheeses appeared in greatest profusion. Here, by the side of the pound-rolls of butter lying on white-beet leaves, spread a gigantic Cantal cheese, cloven here and there as by an axe; then came a golden-hued Cheshire, and next a Gruyere, resembling a wheel fallen from some barbarian chariot; whilst farther on were some Dutch cheeses, suggesting decapitated heads suffused with dry blood, and having all that hardness of skulls which in France has gained them the name of ”death’s heads.” Amidst the heavy exhalations of these, a Parmesan set a spicy aroma. Then there came three Brie cheeses displayed on round platters, and looking like melancholy extinct moons. Two of them, very dry, were at the full; the third, in its second quarter, was melting away in a white cream, which had spread into a pool and flowed over the little wooden barriers with which an attempt had been made to arrest its course. Next came some Port Saluts, similar to antique discs, with exergues bearing their makers’ names in print. A Romantour, in its tin-foil wrapper, suggested a bar of nougat or some sweet cheese astray amidst all these pungent, fermenting curds. The Roqueforts under their glass covers also had a princely air, their fat faces marbled with blue and yellow, as though they were suffering from some unpleasant malady such as attacks the wealthy gluttons who eat too many truffles. And on a dish by the side of these, the hard grey goats’ milk cheeses, about the size of a child’s fist, resembled the pebbles which the billy-goats send rolling down the stony paths as they clamber along ahead of their flocks. Next came the strong smelling cheeses: the Mont d’Ors, of a bright yellow hue, and exhaling a comparatively mild odour; the Troyes, very thick, and bruised at the edges, and of a far more pungent smell, recalling the dampness of a cellar; the Camemberts, suggestive of high game; the square Neufchatels, Limbourgs, Marolles, and Pont l’Eveques, each adding its own particular sharp scent to the malodorous bouquet, till it became perfectly pestilential; the Livarots, ruddy in hue, and as irritating to the throat as sulphur fumes; and, lastly, stronger than all the others, the Olivets, wrapped in walnut leaves, like the carrion which peasants cover with branches as it lies rotting in the hedgerow under the blazing sun.

The heat of the afternoon had softened the cheeses; the patches of mould on their crusts were melting, and glistening with tints of ruddy bronze and verdigris. Beneath their cover of leaves, the skins of the Olivets seemed to be heaving as with the slow, deep respiration of a sleeping man. A Livarot was swarming with life; and in a fragile box behind the scales a Gerome flavoured with aniseed diffused such a pestilential smell that all around it the very flies had fallen lifeless on the gray-veined slap of ruddy marble. This Gerome was almost immediately under Mademoiselle Saget’s nose……..”

Varför saknas denna för en ostintresserad läsare väsentliga text i den svenska översättningen? Översättare Brita Knyphausen finns ej längre bland oss så sanningen kan vara svår att få fram. Jag antar att som översättare så kan man ju inte alltid ordagrant översätta texter men ovanstående strykning känns som lite grann som ett tjänstefel. Kanske berodde det på att vid tiden för översättningen så var denna typ av miljö och produkter något som Brita Knyphausen aldrig skådat och hon följaktligen inte kunde översätta stycket. Styckena om grönsaks-, ägg-, fågel- fisk- och kötthandlarna m.fl. verkar däremot genomgående blivit mer korrekt översatta.

Le Ventre de Paris, Hallarna på svenska, skrevs 1873 av Émile Zola. Mitt exemplar är översatt av Brita Knyphausen och utgivet av bokförlaget Prisma 1971 samt tryckt i DDR kan man utläsa på bokens insida. Boken rekommenderas starkt till alla som vill ta del av livet i och omkring Paris saluhall för 150 år sedan. Den nämnda vosegerosten skulle idag (av mig) nog översättas med munsterosten.

Comments (116) »

Pari Fermier de Printemps

I helgen som var arrangerades Pari Fermier de Printemps i Paris. En mässa med 100 utställare som visade allt ifrån ost till vin (och lite till). De stora drakarna var bannlysta och det är enbart mindre oberoende producenter närvarande. Vi fick inbjudan av Champagnetillverkaren Driant-Valentin på en vinmässa för några veckor sedan eftersom de även skulle vara med här.

parifermierdeprintemps2009

Syftet med utflykten var först och främst att kompletteringsköpa mer Champagne från Driant-Valentin, man är ju alltid lite för återhållsam vid första tillfället men nu hade vi turen att få en andra chans. Det som sedan lockade var möjligheten att få testa lite nya ostar. Först stötte vi på ostar från Normandie och trevligast var representanterna från St Hippolyte som hade väldigt goda ostar och även gjorde reklam för att man kunde besöka deras anläggning i Normandie.

Ostar från hela Frankrike av alla de slag alltifrån färskost till mer än väl vällagrad fårost provsmakades, däremellan slank det ner torkade korvar, skinka, gåslever, olivolja, champagne, kyckling mm. Efter 3 timmars rundvandring var man ganska färdig (och mätt) och det var dags att ge sig av hemåt innan risken för trafikstockning blev alltför överhängande. Nästa evenemang i serien Pari Fermier sker den 8 – 10 maj på Bergerie Nationale i Rambouillet några mil sydväst om Paris.

På Bergerie Nationale som skapades redan i slutet på 1700-talet som en statens ”experimentgård”. Ludvig XVI införde spanska Merinofår, Mufflonfår, Schweiziska kor  och sedan följde Napoléon Bonaparte upp med Italienska bufflar, arabhästar mm och så har det fortsatt ända till idag.

Leave a comment »

Swiss Lounge – En schweizisk ostbar i Paris

swisslounge

Mellan den 18 och 28 november gör de schweiziska osttillverkarna ett försök att öka intresset och givetvis också försäljningssiffrorna för schweizisk ost i Frankrike. I ett galleri på 38, rue Quincampoix, inte långt från Centre George Pompidou installeras en ostbar under en veckas tid.

Provsmakning av ostar med lämplig dryck varje dag och på söndag den 23 november arrangeras My Swiss Brunch. Varje kväll blir det evenemang med olika tema men med ett begränsat antal platser tillgängliga, inskrivning kan göras online på sajten för evenemanget. För barnen så är det klockan 15 även det söndag den 23 som gäller, ateljé där man kan lära sig om osttillverkning och sedan en provsmakning.

I samma lokal så blir det även konstutställning. Maurizio Galimberti är kostnären och utställningen heter Swiss & Cheese. Galimberti är inspirerad av kubism och avant-garde och i konstverken möts fotografier och målning i en mosaik.

Leave a comment »